Hej på er!

Har ni någon gång tänkt på hur andra beter sig? Alltså, observerat andras personlighet eller attityd? Det har jag gjort nu de senaste veckorna. Det har varit i skolan, på stan, i affärer, t.ex Maxi, Gina Tricot, på cafeér, eller på andra olika platser. Personer jag har observerat har varit mellan åldrarna 10-50. Alltså har det inte enbart varit i åldrarna 10-15, eller 15-20. Utan det har varit i alla åldrar kan man ju faktiskt säga.
Några exempel på folk som har stått ut ur mängden, alltså på ett negativt sätt :)
Ex. 1:
På Maxi, i kön, tjej, 10 år, med sin mamma.
Tjejen: Åh, kolla mamma! *Kollar/pekar på ett tidningomslag* Tidning: OKEJ.  - Sånt där smink bara mååstee jag ha! Det är ju snart skolavslutning!
Mamman: Ja, gumman, jättefint. Men du är lite för ung för att sminka dig med sådär mycket smink.
Tjejen: Ehh... vaaa? Du skämtar va? ALLA tjejer i min klass sminkar sig så! Jag ska också göra det. Utan smink är man inte fin!
Mamman: Du är alltid lika fin! Sluta nu tjata. Jag kommer inte köpa något av det där sminket till dig. Det räcker med lite ögonskugga och läppglans så är du fin.
Tjejen: NEJ! Mamma. Jag vill ha!! *Skriker skithögt* Annars kommer jag inte hem efter skolan imorgon!
Mamman: *Säger tjejens namn med bestämd röst*, nu får du minsann lägga av! Du beter dig väldigt omoget och skämmer bara ut dig själv!
Tjejen: *Kollar surt på mamman* Du är en sån jävla dålig mamma, vet du det?
Mamman: Jag tycker du ska gå och sätta dig i bilen.

Min kommentar till detta: Vilken jävla skitunge! Inte fan gick jag runt och sminkade mig med överdrivet smink när jag bara var 10 år! Jag började sminka mig när jag var 11, men då var det ögonskugga samt läppglans som gällde! Precis som hennes mamma sa till henne dessutom! Blev så sjukt ställd. Jag bara stod och glodde på dem och kunde inte koncentrera mig på annat än dem... Helsjuka 10-åringar det finns nu för tiden alltså. OBS! I konversationen sades mer än just detta, men detta är det som utmärkte sig ur deras konversation!

Ex. 2:
I skolan, korridor, konversation mellan två tjejer, vet ej exakt ålder, gissar på 17.
Tjej 1: Vilket jävla party det var i helgen! Shit alltså! Var sååå packad!
Tjej 2: Jo, men vafan, det var ju jag med.
Tjej 1: Haha aa, men jag var värst..
Tjej 2: Kanske det.
Tjej 1: Men du vet ******, alltså vafan gjorde hon ens på festen? Hon passade ju inte in..
* nämner en annan tjejs namn.

Tjej 2: Alltså, jag vet inte, hon är ju värsta tönt och sånt. Vet inte ens vem som bjöd in henne.
Tjej 1: Nä, hela hennes klädstil var bara... usch! Så slampig!
Tjej 2: Shhh! Hon kommer!

*3 minuter senare. Tjejen (tjej 3) de pratar om har kommit fram till dem*
Tjej 1: Men heeeej! Vilken jävla fest i helgen, ha?
Tjej 3: Eheh, aa, jo..
Tjej 2: Aamen, du var ju så jävla snygg! Ditt hår, ditt smink, din klädsel, allt var så perfekt!
Tjej 3: Hah, men tack, antar jag.

Min kommentar till detta: Otroligt! Detta är ett klart bevis på att TJEJER SNACKAR SKIT! Visst, jag gick bara förbi och ställde mig en liten bit bort och väntade på att någon toalett skulle bli ledig, men ändå, helsjukt! Mina öron ramlade nästan av när jag hörde så elaka de var! Och att sedan tjejen de hade snackat skit om kom, och hur deras personlighet helt förändrades. Vi tjejer är så elaka mot varandra! Varför? Vad är det som gör att vi bara måste snacka skit om någon bara för att de kanske har en annorlunda klädstil, ser annorlunda ut eller att man helt enkelt bara sticker ut från mängden?! Det hela handlar ju bara om ren och skär avundsjuka/svartsjuka! Att den man pratar om kanske har riktigt mycket pengar, eller klär sig i sådana kläder man själv skulle vilja ha, eller har en pojkvän man är hemligt förälskad i. Det hela är bara så himla löjligt! Väx upp och börja behandla varandra med respekt. Inte konstigt att det blir krig i världen när vi håller på såhär...

Mitt sista exempel är sådant som man bara inte kan undgå från att le lite för sig själv...
Ex.3:
På bussen ner till stan, konversation mellan två kvinnor, 45-50 år.
Kvinna 1: Ser du vilket fint väder! Man skulle ju nästan vilja ge sig ut på stranden och ta ett dopp!
Kvinna 2: Nähe du! Så varmt tycker jag minsann inte att det är!
Kvinna 1: Nähe, men jag hoppas på varmare väder snart.
Kvinna 2:  Jo, jo, du tycker det, ja.
Kvinna 1: Ja, min dotter har minsann redan börjat sola på stranden!
Kvinna 2: Jahaja, hur gammal är hon då?
Kvinna 1: 17 nu i Juli.
Kvinna 2: Jaha. Jag tycker det är galet att lägga sig på stranden och sola redan nu!
Kvinna 1:  Nej! Jag känner mig ung på nytt varje gång. Som en tonåring. Älskar känslan av att lägga mig på stranden i solskenet.
*Kvinna 2 blir tyst.*
Kvinna 1: Jamen, på tal om ungdomar... de är ju så själviska nu för tiden! Tänker BARA på sig själva. Igår kväll kom min dotter hem senare än jag sagt till henne. Och hon var dessutom påverkad av alkohol! jag bad henne att inte dricka och ändå så gjorde hon det.
*Kvinna 2 sitter fortfarande tyst*
Kvinna 1: Jamen, lite vett får de väl ha i skallen. Kan inte bara lata sig på sitt rum hela dagarna, gå till skolan för att de måste och sedan strunta i vad man ber dem att inte göra och göra! Jag blir så upprörd....
Kvinna 2: Ja, men vissa av oss har ju faktiskt redan nu glömt hur det var att vara tonåring...

Min kommenatar till detta: Det enda jag har att säga är att de flesta vuxna har faktiskt glömt hur det var att vara tonåring! De har glömt att man ibland Vill bryta mot reglerna. Att man ibland Vill känna sig mer vuxen och testa på alkohol innan man är 18. Att man faktiskt ibland bara vill testa på hur det känns att vara en normal tonåring. Jag kan helt ärligt säga att jag var inte enkel att hantera när jag var yngre, men min mamma klarade det utmärkt. Ibland tyckte jag dock att hon hade glömt hur det var att vara tonåring, men nu när jag är äldre så ser jag det från ett annat perspektiv. Hon hade långt ifrån glömt, men hon ville bara mitt bästa och skydda mig från att råka illa ut! Det kallar jag kärlek :) Kärlek är inte att låta sin son/dotter göra vad de vill. Kärlek är att ge dem mer frihet desto äldre de blir. Annars har man redan gjort allt när man är 18. Hur kul är det? Enligt mig, bara en massa bortkastad tid! Njut av livet! Låt livet utmana dig. Inte tvärtom! ;)

Nu har jag en viss känsla av att jag skrivit alldeles för mycket, så väntar med att blogga om hur min dagar har varit hittills, tills imorgon! :)
Hoppas ni har orkat läsa!
Uppskattas riktigt mycket i så fall!
Massa kramar

&

kärlek till alla mina läsare!

<3