takethisandthat

Direktlänk till inlägg 2 april 2017

Trust no one else but yourself.

Av takethisandthat - 2 april 2017 18:33

Hejhej!
Jag vill redan nu varna för att detta inlägg kommer bli lite "deppigt" då jag känner att jag behöver få skriva av mig lite och bara släppa allt jag gått och funderat på ett tag nu. Så till er som inte orkar med deppiga inlägg, ni kan sluta läsa redan nu    


Jaaa, mina kära vänner, hur ska jag börja? Detta är alltid det knivigaste när man ska skriva om något som man vet kommer kräva jättemycket energi och mod. Men jag kör väl bara helt enkelt, så hoppas jag att ni som läser inte dömer och har förståelse för det jag skriver och även förstår mitt budskap! 


Hela "den dåliga perioden" ,som jag valt att kalla den, började i september förra året. Jag drog på mig en märklig hosta där det gick från att vara slemhosta till rethosta. Jag funderade lite kring vad det kunde vara men glömde sedan bort det på grund av skolans mängder med plugg och vardagens vanliga aktiviteter som man utför varje dag. September månad började gå mot sitt slut och hostan försvann inte så jag hörde av mig till min läkare. Han sa att det förmodligen var ett förkylningsvirus som påverkat min astma. Så jag höjde min astmamedicin i 4 veckor och tänkte inte mer på saken. Hostan började försvinna mer och mer och i början av november var den nästan helt borta. Men vad händer då? Jo, jag åker på en jätteförkylning i slutet av månaden som inte var helt utläkt till några dagar innan julafton. Och vad hade kommit tillbaka? Jo, hostan... Men det var inte bara hostan som skulle plåga mig, nä såklart inte, jag hade även dragit på mig en stor urinvägsinfektion som krävde antibiotika i 2 veckor. Efter antibiotikakuren var slut så hade jag kvar en del "eftersymtom" av urinvägsinfektionen, om ni förstår vad jag menar (läkaren kallade det så iaf). Detta höll väl i sig i typ... 8-9 dagar innan det försvann. Men, hostan var kvar.. Jag försökte tänka på att det förmodligen var på grund av förkylningen jag hade haft i november men ändå sa min magkänsla mig att något var fel. Oavsett så vaknade jag en morgon i januari med en liten svullnad på mitt ena ögonlock. Jag tänkte till en början att det bara var morgontrötthet och säkert skulle gå över av sig själv, men allt som dagen gick så svullnade det på rejält! Till sist var den så stor och röd att jag trodde att ögonlocket skulle explodera. Så jag och min pojkvän googlade och kom fram till att det var en vagel. Detta var något jag aldrig haft innan. Jag tror det tog 7 dagar innan svullnaden började lägga sig allt mer för varje dag. 

I februari mådde jag ändå ganska hyfsat. Min hosta var kvar ja, men annars flöt livet på och jag försökte tänka positivt, att det snart var vår och allt postivit som skulle hända. Men i mitten av februari bestämde jag mig för att kolla upp min hosta. Jag orkade helt enkelt inte mer. Så jag gick till vårdcentralen och fick reda på att det var på grund av magkatarr som jag hostade. Fick tabletter som jag skulle använda vid behov och ärligt talat så hjälpte dem. Jag var verkligen överlycklig! I alla fall för några veckor... För... sedan i början av mars så började jag helt plötsligt, efter en promenad, få ont i mitt underben, det spände och var stelt. Jag försökte komma fram till anledningen själv först men gick sedan till vårdcentralen där jag fick konstaterat att det var en seninflammation som skulle gå över efter några veckor. Dock har jag det fortfarande kvar och har bestämt mig för att gå till en sjukgymnast för att åtgärda det då jag dels inte orkar gå långa sträckor men även för att jag blir så otroligt energilös vissa dagar för jag verkligen inte orkar mer.. Och som detta inte var nog så åkte jag på två förkylningar i mars också. 

Kontentan av detta har blivit en mini-deppression. Jag orkar inget vissa dagar, jag kan sitta och gråta för ingenting och jag har tappat motivationen. Den enda som gör att jag fortsätter kämpa är tack vare att det blir ljusare och ljusare för varje dag. Jag har verkligen mått skit det senaste halvåret. Det har hänt alldeles för mycket och jag känner inte att jag hunnit återhämta mig för en sekund innan det hänt något nytt. Samtidigt som detta pågått i mitt liv så har jag insett så himla trött jag är på människor i övrigt. Folk har blivit mer själviska, hänsynslösa, elaka och dömande. Du ska tydligen inte få lov att gå din egen väg, göra dina egna val och önskningar i livet längre - nä, för då måste du minsann tänka på hur andra kommer påverkas utifrån dina exempelvis önskningar. Hur sjukt är inte det? Om jag vill ta bussen istället för att cykla, äta hamburgare istället för pasta eller dansa zumba istället för sjunga i kör så ska jag väl fan få göra det om jag vill? Jag har alltid sagt att ingen bestämmer över mina val, mitt liv eller mig som person, och det gäller fortfarande. Det jag bestämmer mig för att jag vill göra eller önskar göra, det skiter jag fullständigt i om det påverkar en annan person negativt. Jag har aldrig märkt att någon annan tagit hänsyn till mina önskningar, så varför ska jag ta hänsyn till andras då? De enda som jag faktiskt bryr mig om nu för tiden är mina närmsta vänner och min familj. Och ni, mina fina änglar, ni vet vilka ni är. Inget av detta är riktat till er, det borde ni veta   


Det jag vill säga med allt detta "gnället" som det säkert utger sig för att vara är att det är okej att inte alltid må bra. Folk förväntar sig så mycket av dig - du ska antingen studera till något bra, ha ett välbetalt jobb, bo fint, orka hitta på saker hela tiden, alltid vara glad, skratta, vara snäll osv osv. Men vet ni vad? Fuck det! Psykisk ohälsa är så himla vanligt bland oss, det är bara något man väljer att inte prata om för usch, vad obekvämt det är att prata om att du kanske gått in i väggen eller har mått dåligt en längre period. Jag upplever det som att man inte längre vågar prata om "jobbiga" saker, för man är så rädd att det ska "smitta" av sig. Att man själv ska börja må sämre. Eller har jag fel? Jag vågar säga att ja, jag har mått väldigt dåligt de senaste halvåret, och nej, det gör inte att jag är förändrad som person. Jag är fortfarande den där glada, studsiga Elin, men jag behöver samla krafterna och låta min kropp återhämta sig innan jag kan återgå till mitt gamla goda mig. Det är inget fel på människor som ibland mår dåligt, de är fel på de som vägrar acceptera att man inte alltid kan må bra.


Detta var egentligen allt jag ville skriva i detta inlägget. Jag vet att det säkert blev ett ganska tungt och deppigt inlägg, men detta är en blogg om mitt liv - och mitt liv kära folk, det är långt ifrån perfekt, men jag hade aldrig bytt ut det mot något annat i hela världen.    #Staystrong #It's okey not to be okey


Bildresultat för it is ok to not be ok



Bildresultat för it is ok to not be ok



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av takethisandthat - 25 februari 2018 20:10

Hej alla fina följare av denna tråkiga blogg som typ ingen säkert följer längre! ;)    Jag tänker sluta skriva hur länge det har gått sedan sista inlägget för jag vet redan att jag suger på att uppdatera, så... that's that helt enkelt, haha.  A...

Av takethisandthat - 28 juli 2017 11:39

Heeej alla fina där ute!   Jag såg att jag inte bloggat på snart 2 månader och kände därför att jag kanske behövde slänga in ett litet inlägg :) Men hörni, är det bara jag som tycker att tiden flyger iväg? Jag menar två månader, shiiiieet, haha! ...

Av takethisandthat - 31 maj 2017 16:58

Hejhej sötisar! Det har nu blivit slutet på maj och jag känner mig sååå vårtrött.. en del har hänt sedan sist.  (vilket det alltid har eftersom jag bloggar så sällan nu för tiden.. 😉) Jag och Krille har skaffat valp, bild kommer längre ner ...

Av takethisandthat - 16 februari 2017 18:34

Heeej! Ja, jag vet, ytterligare 2 månader har gått sedan jag bloggade, och jag vet att jag är sjuuukt dålig på det här med att uppdatera min blogg varje vecka, men jag känner verkligen inte att jag hinner. Det händer alltid så mycket i mitt liv så ja...

Av takethisandthat - 19 december 2016 20:11

Hej mina alla goa, glada nu när det snart är juuul!   Jag gick in på min blogg igår och skulle leta upp ett specifikt inlägg då jag plötsligt såg det..... JAG HAR INTE BLOGGAT PÅ 3 MÅNADER!! Fick världens skuldkänslor gentemot de få som läser min...

Presentation


Tjena!

Denna blogg bjuder på en massa skojjiga inlägg. B.la. om känslor, min vardag, tankar etc.
Kommentera får ni mer än gärna göra, dock seriösa kommentarer!
Peace out ;)

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017 >>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ takethisandthat med Blogkeen
Följ takethisandthat med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se